Dag 61

Vägning idag igen då. Alla andra är så positiva till min viktuppgång på 0,6 kg, men jag själv går sönder inombords. Fattar inte varför det är så himla viktigt med siffrorna. Jag mår ju bra fysiskt, och för varje hekto jag går upp mår jag bara sämre psykiskt. Det räcker nu liksom, innan jag går under helt. Och jag vet att folk bara blir irriterade, men idag har jag känt mig fetare än vanligt. Vet inte om det är pga vikten eller om jag bara är det. Aaaaaaah, vad har jag gjort för att förtjäna det här? Hur jävla dum i huvudet var jag inte när jag lät det gå så långt. Kämpade varje dag för att inte äta, var totalt uttorkad, mådde illa, var trött och frös ständigt. Tillslut fick jag bara i mig flytande föda. Det var ett helvete, och det är det fortfarande. Men jag har tagit mig så jävla långt, allt tack vare min familj och personalen på avd. 17. Ändå kan jag inte inse att det här är något positivt. Jag vill bara sluta med allt. Vill inte behöva leva efter ett strikt schema och ständigt känna mig illamående, mätt och ja.. fet. Men som sagt, jag får skylla mig själv...
Var på sjukhuset till ungefär halv ett idag. Spelade pingis, gick en promenad, spelade skip-bo och hade sjukgymnastik. När vi kom hem gick jag ännu en promenad, och sen satte jag mig ute i solen med pappa. Fotade en liten smula och löste korsord. Klockan tre var det mellanmål i vanlig ordning. Och resten av eftermiddagen har jag varit som fastklistrad vid vårt nya pussel. Men nu är klockan snart halv åtta, och då är det tv:n som gäller!

Puss M.

även katja njöt av vårsolen