måndag 28 juni 2010

Jätten i spegeln

Idag har jag gjort något som jag inte trodde att jag skulle göra på väääldigt länge. Jag har ätit något utöver mitt matschema! En skiva gul vattenmelon. Vet att det inte är mycket. Men för mig är det enormt. Känns både bra och dåligt. Ett steg i rätt riktning iaf, antar jag.
Vad har jag då gjort mer idag? Det vanliga typ. Promenerat, bakat, myst med bebisarna, tränat överkropp. Har även fått lite syster-tid med anna idag. Sjukt mysigt, trots att vi inte gjorde mer än att sitta i samma rum. Jag framför pussel/dator och hon med ett korsord. Passade på att beställa en bok, medan anna beställde annat från cdon. Den heter jätten i spegeln, och handlar om en flicka som kämpar mot anorexi. Ska bli intressant att se det ur någon annans perspektiv. I eftermiddag tog vi med sessan och john in till staden för att leverera bakverk till pappas jobb, bada med sessan, fika på stranden och handla. Sen skjutsade jag och mamma hem john, eftersom hans mamma redan hade varit här för att hämta honom när vi var i stan. Stannade en stund för att dricka kaffe/äta melon och prata lite. När vi kom hem blev det grillat och nu kikar jag lite på tv. Pusslet ligger nedanför mig och ser väldigt lockande ut...

Puss M.

3 kommentarer:

  1. Riktigt stort steg att du tog en bit melon.Även om det är en plutt bit så gör du stora framsteg. Stolt över dig Malin!
    Vet hur du kämpar med djävulen på axeln. Min har dykt upp igen och varje dag försöker jag nu smälla till den så den aldrig mer kommer. Men av någon underlig anledning fortsätter den att komma och jävlas,starkar och starkare blir den.Och snart har den åter igen tagit över livet. Men jag lever på hoppet,och snart har jag lyckats göra den trött så den lessnar på att få spö. =) Du blir starkare och starkare för varje dag och varje matbit.Snart spöar du oxå upp din djävul som sitter där och hånflinar och bestämmer över dig. Snart tar vi ifrån makten och kontrollen från den.Snart får vi våra liv tbx!
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Anni: Du är verkligen grym som orkar kämpa, även fast djävulen ständigt kommer tillbaks. Jag har fått världens bästa hjälp och känner att jag kommit långt redan. Men jag antar också att min djävul inte är riktigt lika stark som din. För jag känner att den blir svagare för varje dag, och dom där jobbiga tankarna kommer väldigt sällan. Det enda jag väntar på nu är att få bli av med mitt mat-schema, så jag bara kan få leva ett normalt liv. Har inte vägt mig på ett tag nu heller, och jag tror att det gör ganska mycket. Det är inte lika mycket fokus på mat och vikt längre, jag får tid att tänka på annat. Hoppas verkligen att du får slippa den här skiten också någon gång!
    Kram kram

    SvaraRadera