torsdag 10 juni 2010

Måååååååååååååål

Dagens inlägg vill jag ägna åt några personer som betyder väldigt mycket för mig. Men först, en uppdatering på vad jag har gjort idag. Gick upp i ottan för att baka bullar och en sverigekaka till sture. Halv tio tog jag ut sista bull-plåten ur ugnen, slängde en misslyckad kaka och gick iväg till lokalen där mamma jobbade med sötnosarna. Spenderade halva dagen där, samtidigt som jag försökte klura ut hur jag skulle ta mig till götene och simma. Tillslut kom jag på att jag har världens bästa syssling, så jag messade honom och frågade om han var badsugen. Och det var han, så efter att jag gått hem från lokalen kom han och hämtade upp mig. Och idag nådde jag äntligen mitt mål. Vi simmade 40 längder, alltså 1 km. Efteråt kändes det riktigt bra. Kroppen var sådär matt och nöjd efter lite träning. När vi kom hem var det dags för middag. Blev en räksmörgås framför ett avsnitt scrubs för min del. Vilket leder mig till mitt egentliga ärende. Det finns så mycket jag vill säga, men jag finner inga ord. Och jag menar det verkligen. Ni förstår, jag vill bara tacka min älskade familj för att ni har gjort den här tiden så bra som det har gått. Ni har lyssnat på mig och hela tiden sett till att jag fått det bästa möjliga. Till en början kände jag mig som en bortskämd unge, men nu har jag insett att ni gör det inte för att ni tycker synd om mig, utan för att ni bryr er. Och det är två helt skilda saker. Jag tänker ofta på alla gånger jag bara ville lägga mig ner och ge upp, jag sa hemska saker till er, och var alltid tvärtemot. Men trots det stod ni kvar, ni hjälpte mig tillbaka. Det är aldrig några klagomål eller sura miner från er sida, utan ni lyckas alltid lösa problemen på bästa sätt. Jag kan inte fatta hur ni orkade vara så starka och inte bara låta mig skita i allt, som jag så ofta ville. Ni är oslagbara, helt enkelt. Och jag vet att ingenting i världen skulle räcka för att visa min uppskattning. Men jag hoppas ni förstår hur otroligt glad jag är över att ha er. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad, trots allt. En stor kram till er! Nu ska jag strax träna lite med mitt kära gummiband innan jag kryper upp i sängen och tittar på vampire diaries.

Puss M.

2 kommentarer:

  1. Så fint skrivet! Ha så kul med ditt gummiband.

    SvaraRadera
  2. Väldigt fint skrivet, man blir väldigt rörd.
    Älskar dig!
    Kram

    SvaraRadera