Sov gott

Gårdagen var tuff. Mest för att jag inte klarar av när någon i min närhet mår dåligt, men också för att det aldrig är lätt att förlora en familjemedlem. Sessan har varit en av oss i nästan 11 år, och även om jag inte är världens djurvän så har hon satt sina spår även i mitt hjärta. Hela förmiddagen spenderades med vår fina hund. Gick en kort promenad, tog massa kort och hämtade fina-lina så dom fick leka en liten stund. Timmarna innan det skulle ske kröp fram. Det fanns inget annat att göra än att vänta. Vänta på något man inte ville skulle hända. Det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Sen kom veterinären och sessan fick somna in lugnt och stilla på sin kära pläd. Vi satt alla och klappade henne in i det sista. Det kändes bra att kunna göra det här hemma. Både för hennes och våran skull. När allt var över, samlade vi oss, och åt lite middag. Sen blev det en lugn kväll med mycket tv-tittande.
Idag har jag äntligen varit inne och tränat igen. Sen har det inte hänt så mycket mer. Lite plugg, lite tv, lite dator, lite nagellack, lite pussel, lite mat osv. Nu ska jag snart sova. Måste upp tidigt imorn. Usch och fy.

Puss M.